Man kommer bara så långt med enkla lösningar

Jag har medvetet försökt hålla koden i prototyparbetet enkel, men någonstans slår man i taket. Meningen är att även en IT-bibliotekarie utan aktuell programmeringserfarenhet skall kunna anpassa programmet efter sina behov. Visserligen är det inte tänkt att koden till prototypen skall spridas, men det är ändå en bra utgångspunkt. Av den anledningen har jag hållit mig till exempelvis imperativ programmering och ganska enkla strängmatchningar.

När jag gick från att använda sidor i bibliotekskatalogen som jag granskat på förhand till att jobba mot RSS-flödet för nya böcker blev det plötsligt nödvändigt med mer och komplexare kod. Reguljära uttryck blev exempelvis en räddare i nöden idag även om de tyvärr inte särskilt självförklarande. Det är fortfarande ett väldigt kort och grundläggande program och kanske kan t.ex. objektorientering faktiskt underlätta för en ny person att sätta sig in i programmet.

Kontentan av det hela är väl att det blir nödvändigt att skriva ett bra administrationsgränssnitt. Efter en viss punkt kan man inte vänta sig att nya personer enkelt skall kunna sätta sig in i och anpassa den kod man skrivit. Särskilt inte som de flesta tycker att det är roligare att lägga till nya funktioner än att dokumentera koden.

Det här inlägget postades i Digitala skyltar. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.